Höstslag

O, ve! Grymhöstens hovar dundrar
mot skälvande marken.
Rustningen rostfärgad
av koagulerat blod.
Det flammande svärdsbladet
söker likt en korp sin kropp. 

O, ve! Fältet väntar i bävan
på drabbning, skövling,
blodspillan, batalj.
Otåligt frustar Höstens hingst
ur näsborrar vidgade.
Glödande ögon sveper,
spejar efter sitt rov. 

O, väl! På andra sidan fältet 
står jag blåögd och med Kumbaya i hela munnen:
håller Sancho Panza i handen
och en liten vit flagga i den andra.
Jag skyddar min väna Dulcinea
från de malande väderkvarnarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close