Tre konkretiserade abstraktioner

I.
Att åka skridskor i en balsal
vars marmor skriker av smärtan
då den skärs av stålet: Det är att tänka.
Gnistorna yr omkring
våra dansande skenor, antänder
tapeter och gardiner. Bränner ner hela våningen.
Av askan gör vi små högar till vilka vi bjuder in
regn att slå ned i och röra upp
det som dammar, och så bygger vi
en hockeyrink och välkomnar ryssfemman
och name-dropar och slänger handskarna –
vi slåss som män. 

II.
Makt är en stege lutad ut i intet.
Klättrarna har rostiga kablar i ansiktet.
Kablarna kopplas till vinterlandskap och
frost. Stegen läggs en dag på is.
Paketeras och skeppas till Sydamerika
där indianer möter båten
med två slag på trumman – da-dam.
Tandrad efter tandrad av stegar
och du tar en tur på en flod
med hela orkestern bestående av lerfigurer.
Huvuden utan kropp och kroppar
utan huvuden. Mina trådar
rullas samman och säljs. 

III.
Kris är det när sonen ställer sig bredvid bordet,
tar kniven från far och ränner den genom stenen.
Den som kan dra kniven ur stenen
blir retroaktiv kung över England,
sitt eget hjärta, théproduktionen och stridande trupper
på alla kontinenter. Om jag lyssnar
inuti så hör jag hur det knakar
som en kista. Om jag slutar lyssna
försvinner kistan i djupet.
Mitt huvud är fyllt av frigolit och fjäril,
det enda som saknas är nål och mening.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close