Månsken/Clair de lune

Paul Verlaine (1844-1896)

Din själ är ett exklusivt landskap
där charmant maskerade och bergamasken går,
spelar luta och dansar, och nästan
sorgsen under sina fantastiska förklädnader.

När de i moll besjunger 
den segerkrönta kärleken och det goda livet
verkar de inte tro på sin lycka
och deras sång smälter samman med månskenet, 

med det stilla sorgsna och sköna månskenet
som får fåglarna att drömma i träden
och vattenstrålarna att gråta i extas,
de höga och tunna vattenstrålarna över marmorn.

                    *  *  *

Bergamask, bergamasque, är en folklig dans (nästan gycklande) från Bergamo, Italien. Det är troligen samma dans som Botten Vävare dansar i Shakespeares En midsommarnattsdröm.

Noteringar:

Dikten Clair de Lune publicerades i Paul Verlaines (1844-1896) andra diktsamling Fêtes galantes (1869), och den är inledningsdikt i boken. Jag tycker om hur Verlaine genomgående arbetar med metaforen och personifieringen av själen, ”det inre landskapet”, spänningen mellan det som är och det som bara syns vara, och spänningen mellan skönheten och sorgen – allt detta genomdränkt och belyst av månskenet.

Originaldikten består av tolv tiostaviga rader och är uppdelad i tre strofer vilka följer rimflätan abab, cdcd, efef. Titeln på den samling där dikten ursprungligen fanns, Fêtes galantes, har betydelse på en visuell nivå för tolkningen av detta verk. Antoine Watteau (1684-1721) var känd som målare av ”fêtes galantes” (”galanta fester”), glänsande framställningar av män och kvinnor klädda i satin och rörde sig eller vilande graciöst i naturens frodighet.

Jean-Antoine Watteau (1864-1721), Les Plaisirs du Bal

På franska sjunger dikten smäktande vackert (Lyssna här). Originaltextens musikaliska egenskaper beror till stor del på resonansen mellan b-, f- och v-ljuden kombinerat många öppna a-ljud. Det är inte förvånande att Clair de Lune har blivit tonsatt av Claude Debussy (1881), Gabriel Fauré (1887) och Gustave Charpentier (1896).

Nedan finns den franska originaltexten, och även Erik Blombergs översättning.

                    *  *  *

Clair de lune

Votre âme est un paysage choisi
Que vont charmant masques et bergamasques
Jouant du luth et dansant et quasi
Tristes sous leurs déguisements fantasques.

Tout en chantant sur le mode mineur
L’amour vainqueur et la vie opportune
Ils n’ont pas l’air de croire à leur bonheur
Et leur chanson se mêle au clair de lune,

Au calme clair de lune triste et beau,
Qui fait rêver les oiseaux dans les arbres
Et sangloter d’extase les jets d’eau,
Les grands jets d’eau sveltes parmi les marbres.

                    *  *  *

Månsken 

Erik Blombergs översättning i ”Hundra franska
dikter från nio århundraden” (Nordstedts, 1964).

Din själ är ett utsökt landskap som masker och bergamasker förtrollar, spelande luta och dansande, nästan sorgsna under sina bisarra förklädnader.
Allt medan de sjunger i moll den segerrika kärleken och det (gynnsamma) goda livet, ser de ej ut att tro på sin lycka och deras sång blandar sig med månskenet,
det stilla, sorgsna och sköna månskenet, som får fåglarna att drömma i träden och vattenstrålarna att snyfta av hänförelse, de höga vattenstrålarna, tunna bland marmorstatyerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close