Vinden kallade mitt hjärta, en klar dag,
med en doft av jasmin.
– I utbyte mot denna doft
vill jag ha dina rosors fulla arom.
– Jag har inga rosor; det finns inte längre
några blommor i min trädgård, alla har dött.
– Då tar jag dina fontäners gråt,
de gula löven och de vissna blombladen.
Och vinden försvann… Mitt hjärta blödde…
Själ, vad har du gjort med din torftiga odling?
———————————–
LLAMÓ A MI CORAZÓN, UN CLARO DÍA (Antonio Machado, 1875-1939)
Llamó a mi corazón, un claro día,
con un perfume de jazmín, el viento.
-A cambio de este aroma,
todo el aroma de tus rosas quiero.
-No tengo rosas; flores
en mi jardín no hay ya, todas han muerto.
-Me llevaré los llantos de las fuentes,
las hojas amarillas y los mustios pétalos.
Y el viento huyó… Mi corazón sangraba…
Alma, ¿qué has hecho de tu pobre huerto?
Ett stort tack till Aleisa Ribalta Guzmán för ovärderlig hjälp med trädgårdens alla nyanser.
Stefan Albrektsson Poesi 