Diktutmaning #70-72

#70

De går ner i dalen
alla dessa som med ansiktet
kallar sig ”jag”,
deras munnar rör sig oavbrutet.
Den Tyste, vars skjorta skriker,
bär barndomens pärlhalsband i handen
och snyter sig i den Missförståddes tröja;
allt hamnar i dalen;
smutskläder och månljus, sömn och byggritningar,
bok och fruktan, sked och fattigdom,
häst och gråt, själ och potatis;
här gräddas allt till ett bröd,
skivas och delas ut.

(Efter läsningen av César Vallejos ”I motsats till bergsfåglarna” och ”Det är så att”)

         ———-

#71

Mors lilla Olle stoppade om Muddy Waters
som lagt sig i den blå flyktväskan
och rullade stenen åt sidan,
försvann bortåt skogen till, så ensam.
Nu bär jag väskan blå med Muddy i
förbi, bara förbi och vidare
eftersom jag ängslas problem i huvudet
och Honung, det finns ingenting 
i världen som kan tillfredsställa mig.
Och jag kan inte sluta gråta.

(Efter läsningen av Eva-Stina Byggmästars ”Små fauner…” och ”Du packade…”, och Muddy Waters ”I can’t be satisfied”)

         ———-

#72

Det är klart att han lackade ur,
Herren, när inga fikon fanns på trädet.

Han sa, ”Petrus, du som äter grus,
ge mig en näve fikon.”

”Det finns inga fikon”, sa Petrus grusätaren
och föll i våldsam gråt vid porten.

”Du väter dina kläder i onödan,
gå och köp fisk du grusätare!”

Och Petrus lyfte sin sorg och gick
in i staden och fann den gnistrande fiskhandlaren.

”Fisk!” sa Petrus, ”Fisk?” sa handlaren,
”Fisk?” sa Petrus, ”Fisk!” sa handlaren

och räckte honom en näve fikon.
”O, nej!” svarade Petrus.

”Har du svårt att höra
bara för att det är fel åsna som talar?”

(Efter läsningen av Jack Kerouacs “En vits till Al Gelpi” och ”16 September 1961, Dikt”)

         ———-