Diktutmaning #85-87

#85

efter många år på bron
lär man sig att läsa dimman
knåda den med munnen
forma små gestalter av den
hitta plötsliga asterisker som knastrar
mellan tänderna och bygger värld
klä dimma med dimma
och skriver den full av betydelser
förenklingar och riktmärken
och finner sig en dag sjungande
en fullkomligt obegriplig melodi

(Efter läsningen av Eva-Stina Byggmästars ”Någon välkomnade…”, ”Klätt sig…” och ”Drog sig…”)

         ———-

#86

Jag möblerar dimman med minnen;
det är därför jag känner mig lugn
och regn och gråt
kallar jag grå harpa av guld.

Ur själva ingentinget kliver
någontinget ut på bron.
På ingentingets väggar hänger jag
svaghetens och misslyckandets tavlor.

(Efter läsningen av Jack Kerouacs “Dikt” och ”Till Harpo Marx”)

         ———-

#87

man värjer sig
man vänjer sig
man står inte ut

det finns inga dörrar
inte i dimman
varken ut eller in

en dag lyfter den
förklarar sig inte
löser sin skoknut

allt är tillbaka
hotellet gapar tomt
ingen dimma ingen bro

man värjer sig
man vänjer sig
inte i första taget

(Efter läsningen av Ted Hughes ”Kråka och mamma” och ”Dörren”)

         ———-

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close