#22
En epok går i graven,
men det leder inte till landssorg,
det blir inte stillsamt klassiskt på radion,
inga klädsamt nedböjda huvuden
och dolda hulkningar på toaletten,
inga minnestallrikar att sätta på väggen,
nekrologen obefintlig, ingen dödsannons.
Det blir bara tyst, ett svagt sus
– inte det där ljudet-av-hav-i-snäcka –
utan bara ett sus där till och med Auden
tiger över en dinosaurie med sladd
som plötsligt blivit dövstum.
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Snigel” och ”Gryning”, ur ”Spanien i mitt hjärta” i urval & översättning av Thomas Almqvist)
* * *
#23
jag skriver små ord
på blanka vattenytor
där du läser dem
försök inte begripa
solkatten har redan flytt
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Arkad” och “Akacia”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#24
värld av märklighet
vaknar, sträcker sig, kommer
och går som en katt
(Efter läsningen av Jorge Guillén ”Frälsning om våren VI &VII” ur ”Generation 27!” urval & tolkning av Anders Cullhed)
Stefan Albrektsson Poesi 