#28
När jag dör, sjung,
sjung min sång
en sista gång
och låt den klinga ut
in i alla andras sånger
och sedan, sjung,
sjung din egen sång
(och låt fundamentalisterna
lägga pannan i djupa veck,
skaka sina trånga huvuden,
då de försöker reda ut
vilken tonart det var)
och om det visar sig
att vår sång var
en simpel Små grodorna
så är mitt hopp Sången
som gör smågrodorna
till fullbordad symfoni.
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Interiör” och ”Avsked”, ur ”Spanien i mitt hjärta” i urval & översättning av Thomas Almqvist)
* * *
#29
Erdinger har blivit två här i ensamheten,
och ja, jag är tillfreds.
En annan gubbe i en annan ensamhet
tar också en öl och fingrar på mobilen,
avspänd och för första gången idag
helt sig själv. Vilka är vi egentligen?
Människor, älskade människor.
Påminnelse nu när jag ser det:
Vita jeans förbjöds redan när
Berlinmuren föll; Gå och byt!
Plötsligt bryter sig en rocknrollsaxofon
fri ur en Stoneslåt på tre ackord.
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Snirklar” och “Preludium”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#30
Regn, bilars sus,
en blåljussignal.
Smygaren med ryggsäck
slinker bort
över parkeringen.
Han har gömt döden
i lekstugan. Tillfälligt.
Väntar på sin tur.
(Efter läsningen av Jorge Guillén ”Döden i fjärran” och ”Norra station” ur ”Generation 27!” urval & tolkning av Anders Cullhed)
Stefan Albrektsson Poesi 