#226
Längst in, grottdjur och ben
och den sprakande värmen
från den nyss tända elden.
Min historia målad i ockra.
Jag stryker försiktigt med handen,
känner bisonoxens andning i min
tigerns teckning och min yxa
inburad i dess nacke.
Förfädernas ben, tankar och önskningar
staplade i min bröstkorg.
Vårdar det förgångna och planterar nytt
inför våren under tiden
som jag lyssnar på himlen jorden
och sträcker mig djupare in i grottan
för att minnas att jag har levat.
(Efter läsningen av Wisława Szymborska ”Grottan” och ”Prospekt”, ur ”Aldrig två gånger” i urval & översättning av Per-Arne Bodin och Roger Fjellström)
* * *
#227
Om natten är en gitarr
så är draken dräpt.
Ett rasande regn,
en orm av dans,
en lans av storm
med kropp av strängar
darrar och töjs över drakens död.
Ett ackord lägger sig
som täckelse och vi skakar jorden
från de stela små fingrarna
vid de sex eldarna.
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Raketer” och “Kinesisk trädgård”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#228
att höra att
du bara du är du
kastar av dig
skallerormsskinnet
dagar och vägar
framför din ovisshet
bakom sjunker ner
utom synhåll
vi möts i skillnaden
vid datumets hörn
där kaffet inte blev kaffe
håller händerna händer
(Efter läsningen av Pedro Salinas ”För att leva” och ”Himlarna är likadana…” ur ”Generation 27!” urval & tolkning av Anders Cullhed)
Stefan Albrektsson Poesi 