#235
Syllarnas strikta ordning
bundna av räls
förbi tennisbanor
förbi vetefälten
förbi som ett sår över slätten
Igenom och förbi tioåringens blick
vetefält med vallmo och blåklint
De lutade sig mot varandra
tog stöd och viskade
om skörd och död
om hur den lille alltid vände om
om hur hans ögon trots allt
(Efter läsningen av Ingela Strandberg ”Jag tycker mycket om…” och ”De små stationshusen…”, ur ”Ingenstans mitt segel”)
* * *
#236
Finns det något mer lugnande än en kastanj i fickan,
att sitta i en cirkel och lyssna till fröken Birgitta?
Att höra – med alla öron – att det goda vinner?
Även om det kostade en hel dag till havs?
Och vad havet förde med sig?
Ett barns eller en dåres längtan
att sjunga sig fri i gungorna
varje rast med kastanjen i fickan.
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Den vita snäckans spiral” och “Den svarta snäckans ballad”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#237
Självfallet tror jag mig vara
jag känner mig nästan
Att jag minns
en värld av fågel
ett inre hav
en ensam seglats
Självfallet har jag varit
mina hågkomsters påhitt
mina händers trevande över
mitt långsamma farväl
känner jag nästan
Minnen årtal årtag
som du kan se
skriver jag lika långsamt
jag råkar ha hänt
(Efter läsningen av Pablo Neruda ”Självporträtt” och ”Jag förklarar…” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)
Stefan Albrektsson Poesi 