#238
Oraklet får säga vad det vill;
jag har ingen aning
vem jag är utöver detta:
Jordens navel är flyttbar.
Naglarna växer och klipps.
Jag har gått djupt in i skogen.
(Efter läsningen av Ingela Strandberg ”Det här är…” och ”När kon låg…”, ur ”Ingenstans mitt segel”)
* * *
#239
Det rinner en dröm genom natten.
Vaggande segel och ändlösa tåg.
Om morgonen seglar jag dessa vatten
förundrad över vad jag såg
när drömmen försvinner
under dagens horisont.
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Interiör” och “Rike”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#240
Cirkusen drog vidare.
Cirkeln av sågspån lyste
som en måne på fältet.
Kvar var djurens andar,
elefanternas längtan,
lindanserskans hopp,
mitt i den forna manegen
en hög ton från en klarinett
och cirkusdirektörens servila bugning.
(Efter läsningen av Pablo Neruda ”Hästar” och ”Allt som händer…” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)
Stefan Albrektsson Poesi 