#262
Men om jag matade mörkret med bröd
blev allt plötsligt så stilla
Och i vinterjackornas tystnad bultade hjärtat
Det är en konst att försvinna
och en konst att förbli dold
I garderoben gömdes ansiktet mellan knäna
(Efter läsningen av Ingela Strandberg ”De döda…” och ”Under julkalasen…”, ur ”Ingenstans mitt segel”)
* * *
#263
Vissa ger sig av utan att det märks.
De berättar men ingen lyssnar,
sjunger en annan sång
men orden stannar där de flätades.
De osynliga korsar broar.
Varje steg mot något annat.
Varje steg en springares drag.
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Den orörliga…” och “Hängbroarna”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#264
Många bor bland molnen och historiens lastvagnar fylls med avlagda händelser.
Jag jagar med mitt bläck det som inte kan fångas.
Det är invid vattnet jag hör att solkatterna fräser när jag närmar mig:
De river itu klockans visare och jag ser ljuset rusa över klippan.
(Efter läsningen av Pablo Neruda ”Pastoral” och ”Ballad” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)
Stefan Albrektsson Poesi 