Poesiutmaningen #259-261

#259

Min far var alltid till havs,
en Odysseus, och dränkte ensamhet i seglen.

Han hamnade långt från alla kuster
i en alldeles vanlig vardagsrumssoffa.

Jag, Telemachos, lärde mig flyga redan som ung
och vågade vända vingarna mot vinden.

(Efter läsningen av Ingela Strandberg ”Om jag kunde…” och ”Min far…”, ur ”Ingenstans mitt segel”)

*    *    *

#260

Alla teorier (är moln)
(Moln är) långsamma svanar
vars huvuden (sänks)
och vars fjädrar (är moln)
som om natten (drar förbi)
(drömmande) om spöklik avståndsverkan

(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Aveny” och “Parentes”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)

*    *    *

#261

Jag lägger ormskinnet här,
bland de vittnande tegelstenarna,
hos Petrus Magni skolas Bondye,
vilken med apatins linjaler
och kritdamm tappade intresset
för länge sedan för skeendet
i detta gravvalv av bildning
där kunskapen ligger med armarna i kors.

(Efter läsningen av Pablo Neruda ”Återkomst till en stad” och ”Kattsömn” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close