#259
Min far var alltid till havs,
en Odysseus, och dränkte ensamhet i seglen.
Han hamnade långt från alla kuster
i en alldeles vanlig vardagsrumssoffa.
Jag, Telemachos, lärde mig flyga redan som ung
och vågade vända vingarna mot vinden.
(Efter läsningen av Ingela Strandberg ”Om jag kunde…” och ”Min far…”, ur ”Ingenstans mitt segel”)
* * *
#260
Alla teorier (är moln)
(Moln är) långsamma svanar
vars huvuden (sänks)
och vars fjädrar (är moln)
som om natten (drar förbi)
(drömmande) om spöklik avståndsverkan
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Aveny” och “Parentes”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#261
Jag lägger ormskinnet här,
bland de vittnande tegelstenarna,
hos Petrus Magni skolas Bondye,
vilken med apatins linjaler
och kritdamm tappade intresset
för länge sedan för skeendet
i detta gravvalv av bildning
där kunskapen ligger med armarna i kors.
(Efter läsningen av Pablo Neruda ”Återkomst till en stad” och ”Kattsömn” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)
Stefan Albrektsson Poesi 