#292
Jag har lämnat många rum
för att aldrig återvända
Men ingen slägga ska röra vid dessa väggar
De får förbli som hål efter minnen
där gamla nyheter viner i gliporna
En rymd för större själ utan flyttlass
(Efter läsningen av Ingela Strandberg ”Jag öppnar portarna…” och ”Ladorna…”, ur ”Ingenstans mitt segel”)
* * *
#293
En hastig inandning.
De förväntansfulla låren,
adrenalinet sitter spänt
på yttersta kanten av bänken.
Minnet är en svärdslukare,
en högtflygande trapetskonstnär,
sockervadd på pinne,
en liten rödklädd orkester på balkongen.
I sågspånsdoftens kulörta ljus
slår minnet volter
uppe vid tälttaket
inför en hänförd publik
vars applåder flyger ut ur
mitt kraniums tältduk.
(Efter läsningen av Wisława Szymborska ”Akrobaten” och “Reseelegi”, ur ”Nära ögat” urval och översättning Anders Bodegård)
* * *
#294
Skatans huvud bär skisserna
till vårens ståtliga bo.
Ritningarna förändras oavbrutet;
en enda pinne skiftar alla planer,
skissen görs om.
En ny pinne levereras,
skissen kasseras, suddas
och det skissas på nytt med tunn vingpenna.
(Efter läsningen av Pablo Neruda ”Storm med tystnad” och ”Morgondagens plikter” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)
Stefan Albrektsson Poesi 