#307
Jag hör vårfåglarnas frågor och svar växa fram ur mörkret
en aning om gryning
växlande årstid
jag hör tystnaden slå ett valv
skatornas helgedom
stiger kvist för kvist
översvämmar björken
med äggens väntan
jag hör solen gå med knarrande steg
ett gammalt trolleritrick
flyttar mynten i fickan
vi köper det
med stora ögon
jag hör min egen andning
i varje grässtrå
i fåglarna
i taklampan
i pennan
i spåret
jag hör havet häva vågor
väva samman
varp och inslag
i tidens tyg
bakom ryggen
(Efter läsningen av W.S. Merwin ”Tredje psalmen” och ”Tråden”, ur ”Vykort från Maginotlinjen”, översättning Ö. Sjöstrand, L. Söderberg, T. Tranströmer och J. Östergren)
* * *
#308
Ett familjefoto:
tänk dig ett vanligt köksbord
expanderande som universum
(du kan om du vill)
och Dvořák slår upp ett tält
där vi sällan skriver brev
Galaxerna vridna i sig själva
ständigt växande avstånd
klättrar på väggarna
(som inte finns)
svarta hål
där ansiktena varit
(relativt olyckliga)
skedarna med mörk materia
svävar långt från munnarna
Intergalaktiska banor
korsar aldrig varandra
och i skafferiet är brödet
(snart slut)
möblerna accelererar
konstant inkonsekvent
längre bort från varandra
glesare kan ingen vara
och linoleummattan ska bytas
(vilken dag som helst)
O denna natt
som morgonen fotograferar
och där någon kommer skriva
namnen på de frånvarande
(med blått bläck)
på baksidan av bilden
(Efter läsningen av Wisława Szymborska ”Elegisk kalkyl” och “Katt i tom våning”, ur ”Nära ögat” urval och översättning Anders Bodegård)
* * *
#309
Tallarna härmar havet.
Dess fiskar är fåglar
som simmar flygande
ut och in i grenarnas vågor.
(Efter läsningen av Pablo Neruda ”Ur Slut på festen XI” och ”XII” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)
Stefan Albrektsson Poesi 