Poesiutmaning #316-318

#316

Självklart finns det två sidor av den här också. Hällristade skepp ur svunna tider placerade – inte helt genomtänkt – i en matt böljande bukt. På en klippa står en fyr alltid redo, en vindpinad scout i väntan på natt. Hela riket står på tå med prydliga länsgränser. Vildkaprifolen gömmer bladen bakom nollan. Som om den dolde sitt verkliga värde bakom dessa förbannade siffror som vi sätter så stor tilltro till. En gyllene slup seglar lika felplacerad som sin förfaders hällristning på andra sidan. Och verkligen? Evert, var det detta du drömde om i dina sånger? Ett papper som inte ens räcker till en dosa snus.

(Efter läsningen av W.S. Merwin ”Klandermedaljen”, ur ”Vykort från Maginotlinjen”, översättning Ö. Sjöstrand, L. Söderberg, T. Tranströmer och J. Östergren)

        *    *    *

#317

Ännu en gång:
dessa filistrar med sina pincetter
dissekerar både levande och döda
som om allt vore dött
som om tabellernas linjer
vore ett galler bakom vilket
en jasmin kunde hållas i schack
som om det enkla vore enkelt

Dessa spöken bland andra spöken
sätter siffror i pannan
på lekande barn och ritar scheman
som visar vart ungarna rört sig
nålar fjärilar på frigolit
lägger ormskinn i formalin
stoppar gärna upp djur
placerar bakom glas i monter
allt det som inte kan förstås

De anser att döden är ett datum
som följer födelsedatumets faktum
och detta är så viktigt då det är möjligt
att göra en prydlig kronologi
av det som är ett garnnystan
vars början och slut inte finns

Jag vägrar ställa mig i deras kö
vägrar sätta kryss i rutorna
vägrar rita en linje från siffra till siffra
vägrar tro på deras röda bockar
vägrar bli tennsoldat
vägrar buga mig i mausoleet 
vägrar att skriva under på linjen
eftersom jag ska glädjas och leva
på båda sidorna om döden

(Efter läsningen av Wisława Szymborska ”Den 16 maj 1973” och “Kanske alltsammans”, ur ”Nära ögat” urval och översättning Anders Bodegård)

        *    *    *

#318

den här musiken 
har vandrat länge 
under ytan 
en sten 
som föddes 
då tjälen släppte
och framtidigt 
avtäckte våren 
sin lågt liggande 
stjärnhimmel i gräset

(Efter läsningen av Pablo Neruda ”Harpan” och ”Vandraren” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close