#316
Självklart finns det två sidor av den här också. Hällristade skepp ur svunna tider placerade – inte helt genomtänkt – i en matt böljande bukt. På en klippa står en fyr alltid redo, en vindpinad scout i väntan på natt. Hela riket står på tå med prydliga länsgränser. Vildkaprifolen gömmer bladen bakom nollan. Som om den dolde sitt verkliga värde bakom dessa förbannade siffror som vi sätter så stor tilltro till. En gyllene slup seglar lika felplacerad som sin förfaders hällristning på andra sidan. Och verkligen? Evert, var det detta du drömde om i dina sånger? Ett papper som inte ens räcker till en dosa snus.
(Efter läsningen av W.S. Merwin ”Klandermedaljen”, ur ”Vykort från Maginotlinjen”, översättning Ö. Sjöstrand, L. Söderberg, T. Tranströmer och J. Östergren)
* * *
#317
Ännu en gång:
dessa filistrar med sina pincetter
dissekerar både levande och döda
som om allt vore dött
som om tabellernas linjer
vore ett galler bakom vilket
en jasmin kunde hållas i schack
som om det enkla vore enkelt
Dessa spöken bland andra spöken
sätter siffror i pannan
på lekande barn och ritar scheman
som visar vart ungarna rört sig
nålar fjärilar på frigolit
lägger ormskinn i formalin
stoppar gärna upp djur
placerar bakom glas i monter
allt det som inte kan förstås
De anser att döden är ett datum
som följer födelsedatumets faktum
och detta är så viktigt då det är möjligt
att göra en prydlig kronologi
av det som är ett garnnystan
vars början och slut inte finns
Jag vägrar ställa mig i deras kö
vägrar sätta kryss i rutorna
vägrar rita en linje från siffra till siffra
vägrar tro på deras röda bockar
vägrar bli tennsoldat
vägrar buga mig i mausoleet
vägrar att skriva under på linjen
eftersom jag ska glädjas och leva
på båda sidorna om döden
(Efter läsningen av Wisława Szymborska ”Den 16 maj 1973” och “Kanske alltsammans”, ur ”Nära ögat” urval och översättning Anders Bodegård)
* * *
#318
den här musiken
har vandrat länge
under ytan
en sten
som föddes
då tjälen släppte
och framtidigt
avtäckte våren
sin lågt liggande
stjärnhimmel i gräset
(Efter läsningen av Pablo Neruda ”Harpan” och ”Vandraren” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)
Stefan Albrektsson Poesi 