319
Hjärtat är äldre än hjärnan. Innan hjärnan ens var påtänkt började hjärtat slå. Det är bara den yngre som bär hjälm när den är ensam. Hjälmen kastar långa skuggor av krig omkring sig, trycker på avtryckare och begraver förlossningssalar. Det är den bristande fantasin förklädd till fruktan som låter blixtar släcka det böjliga och möjliga, som sluter dörrar och ögon bakom vilka alla samtal arkebuseras. Måtte den en dag lära sig lyssna grundligare på sin äldre broder.
(Efter läsningen av W.S. Merwin ”Mitt på dagen”, ur ”Vykort från Maginotlinjen”, översättning Ö. Sjöstrand, L. Söderberg, T. Tranströmer och J. Östergren)
* * *
#320
Katten vägrar att skratta
åt den katt som inte lyckas landa på fötterna.
En påfågel prålar med stjärtfjädrarna
bara för att den kan.
Gråsparven känner ingen avund
när den sjunger som den vill
för kråkan som står böjd över något den hittat
och som den fortfarande inte bestämt vad det är.
(Efter läsningen av Wisława Szymborska ”Slapstick” och “Ingenting är givet”, ur ”Nära ögat” urval och översättning Anders Bodegård)
* * *
#321
Misströstan ruvar sina ägg
tomma skal vaktade
av misärens drottning
de dödfödda och petrifierades moder
Här börjar det på nytt
Jag har stått på ett ben
vid kanten
där askan börjar
men satte ner den andra foten
vände och gick
eftersom jag inte ville vara
herre över melankolins soptipp
Jag byggde ett nytt ansikte
av andra fåglar och björkar
som rörde mina ögon
med uppståndelse
genom öppna tunnlar och vind
bar namnet över vetefälten
(Efter läsningen av Pablo Neruda ”Antarktiska stenar” och ”Fågel” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)
Stefan Albrektsson Poesi 