#325
Jag stannar till på nattsidan av ett torrt gräs
där jag gömt en dröm.
Jag vänder blad
och finner snabba skalbaggar ila bort
likt oljefläckar på en vattenpöl.
Varje svar är en ny slags fråga,
en temporär hållpunkt,
en sten att ta nästa kliv ifrån,
ett svävande steg
över en vattenyta som stiger.
(Efter läsningen av W.S. Merwin ”Tidigt en sommar” och ”Avstånden”, ur ”Vykort från Maginotlinjen”, översättning Ö. Sjöstrand, L. Söderberg, T. Tranströmer och J. Östergren)
* * *
#326
Jag har stått på många galna broar.
Innan millennieskiftet, högt över
Europa och tjuren, en ljusflod dansare.
Kejsarens nya kläder skulle visas upp.
Efteråt fick vi bannor
av en pälsklädd dam med blånat hår
för att det inte alls lät som Stefan & Kim.
Hon var mycket besviken.
Skrynklade ansiktet, hängde med pärlhalsbandet
och borstade frenetiskt med händerna över döda djur,
trots att vi faktiskt var Kim & Stefan.
Hon skulle ringa Någon på måndag.
(Efter läsningen av Wisława Szymborska ”Några människor” och “Vimmelkantig”, ur ”Nära ögat” urval och översättning Anders Bodegård)
* * *
#327
Svårt vara svårmodig i solljus.
Du får jobba hårt på din hållning,
liksom sjunka samman
om du ska vara trovärdig.
Det är alltid nån solstråle som fastnar
på de svarta kläderna oavsett hur du vrider dig
– trots att du överger versaler och skiljetecken –
som fördärvar posen du försöker behålla
i ditt poetiska mörker hör jag hur någon skrattar
åt ett mycket billigt skämt
(Efter läsningen av Pablo Neruda ”Till alla” och ”Till svårmodet” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)
Stefan Albrektsson Poesi 