Salva
jag, jag är Grendels mor
vars son är en enarmad auktionsutropare
som ropar borta, borta
och flugans tro är socker
när den vaknar av en strålande sol
på din handled
för att flyga det blå om igen
förs munnen till glaset som till en kyss
där ögonen fylls av stängda butiker
har jag granskogsmörkret kvar i väskan
jag är lycklig som ett tåg
och när jag slutligen sätter mig fortsätter
världen strömma genom fingrarna
eftersom jag överallt är ingenstans
och mest av allt
är jag lite av varje
(Efter läsningen av Ester Sjöblom ”Spärreld”, och fragment från något jag skrev under Peter Nybergs workshop, där vi skrev till kortfilmer, i Tranås i helgen – tyvärr hann jag bara vara med under de två sista filmerna.)
Stefan Albrektsson Poesi 