Stenshamn

vi slår upp kaffe som fortfarande smakar tidig morgon
i fyra färggranna plastmuggar
lutar vi oss framåt ser vi oss själva i den svarta ytan 

många har lämnat den här bryggan en sista gång
där vi sitter i skuggan av en fiskebod
fylld av glaskulor i nät och snidade fiskmåsar
och violpastiller och trätofflor och ljudet av händer
som vrids i händer och dagar som sträckts ut
tunna som sorgflor och tyllgardiner och tystnaden
hos räknade dygn och långa blickar
bortom redden och år ympade till år
och gråten i väggarna över dem som inte återvände

En reaktion till “Stenshamn

  1. Vemodets årstid lägger sig som en sockersöt karamell i munnen på läsaren. Lugnet, avskildheten, diktjagets uppfyllda och krasade drömmar, ja, händerna som vrids i händer lämnar en inte i första taget.
    Och ”gråten i väggarna över dem som inte återvände”… Ljuvligt. Du kan sannerligen måla ordbilder, Stefan. Supersnyggt!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close