allt doftar starkt här
jag reagerar först med magen
innan jag drar upp överläppen och visar tänderna
jag gillar nästan allt jag får
föser omkring det torra och tar
det gottiga mjuka först
om jag orkar tar jag det torra sedan
eller så sprätter jag ut det på golvet
jag gillar nästan alla jag möter
känner vilka som gillar mig
jag har vänner som jag luktar där bak
vi springer i glada cirklar
jag har slutat jaga min egen svans
trots att det är roligt
när jag tänker på det hörs en hård röst
och en låg vass blick i nacken
jag har lite problem med andedräkten
möter en man ibland med rock
så snäll med varm röst
händer som luktar rent
han är nog min favorit här i världen
böjer sig alltid ner då han hälsar
låter mig gå fram själv
sedan har vi Hero
han är en riktig idiot
bufflig stor och tar upp allt livsutrymme
slickar sig du-vet-var
äter av min mat
till och med det torra
idiot
Stefan Albrektsson Poesi 
Stark närvaro i berättelsen om en dag, där dofter, lukter, och det som känns av andedräkt och och allt det som känns i munnen, och känns i rörelsen hos hunden, styr orden. Det är ett rollspel med under- och överordning. (Som hos oss människor. Ibland bossar vi. Ibland känner vi bossens blick.) Men här finns också det goda jämbördiga mötet. Jag hör en tydlig hundröst. Det är trovärdigt.
GillaGilla
Som alltid: Tack för din generösa och välreflekterande (och välreflekterade) kommentar Anders! Du fångar innehållet på pricken med tankarna om rollspelet!! Du är en makalös läsare & kommentator!! Tack!! Önskar dig och de dina en välsignat God Jul & ett Gott Nytt År!!
GillaGilla