#46
Mormor har alla liv kvar inom sig. Avstånden.
Barnbarnen tror att verkligheten finns i mobilen.
Mormor säger ”lodenrock”. De googlar.
Tivolits klockor ringer och sanningen bits.
Hon sitter försjunken som en gammal båt,
benen tvinnade om varandra.
Avstånden. Hon är korsningen för tid och rum,
med dörren vidöppen under vakna lampor.
Minnenas bro tillfälligt avstängd.
Tankens skepp driver frånvaro.
Pariserhjulet sjunker. Avstånden.
(Efter läsningen av Miguel Hernández ”Första sången” och ”Nästan ingenting”, ur ”Spanien i mitt hjärta” i urval & översättning av Thomas Almqvist)
* * *
#47
Han ligger i parken och talar
klart och tydligt med sig själv;
får precis de svar som förväntas.
Frågan är vilken fråga som ställdes?
Svaren blir som frågorna, speglar.
Ingen går torrskodd genom Nissan
och Farao har gömt nycklarna.
Rösten talar ur pionen igen.
Han för en allvarlig diskussion
och lägger sig sedan raklång
då rösten tystnar för ett ögonblick.
Kapsylparkens Moses somnar
under en sky av måsars skri. Så nära
den stjärnbeströdda himlen.
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Därnere” och “Den stora sorgen”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#48
I stillaståendet,
en gardin förs åt sidan,
på ett klot i dag och natt,
en annan gardin dras för.
Åkervindan vränger sig ut
i gryning och vänder tillbaka
som skymning.
Ett dygnslångt andetag.
(Efter läsningen av Dámaso Alonso ”De bägge hindarnas dröm” och ”Sömnlöshet” ur ”Generation 27!” urval & tolkning av Anders Cullhed)
Stefan Albrektsson Poesi 