#52
tänk inte tänk
rollen på samtalets framsida
skrattet ekar i gommen
främlingen inom mig håller hov
jag har sagt det igen och gjorde det
utan att säga nåt alls clown
tänk inte tänk
mästare av masker
ryggsäcken fylld av ryggsäckar
undvikare och allt ryggar tillbaka
och jag känner med varje ben i min kropp
tinningens tidtagarur
tänk inte tänk
jag rinner hem till den stad jag lämnat
innan jag flyttade därifrån
allt ryggar tillbaka
gryningslåsen odyrkbara
tänk inte tänk
rynkade ögonbryn och glasögonmynningar
tro nu inte att det gör ont
tungan spikad till din dörr
blöder ljus från fäste till fäste
tänk inte tänk
jag tiger mig sedan blank i samtalet
till dess jag naglat mig
fast i det förgångna
utan rot och regn
tänk inte tänk
vägen längtar efter bort
att dricka sig törstig
och höra ljudet av humlor
av hav hav hav
tänk inte tänk
rymmarens spår glömskans kejsare
följer smulorna
där utbrytarkungen bunden
gör en ändlös houdini
tänk inte tänk
som månen förföljer oss runt runt
i morgon ska vi alla gå på plankan
det är som på riktigt nästan som på film
det finns en väg som inte finns på kartan
tänk inte tänk
(Efter läsningen av Miguel Hernández ”Hjärtat är vatten” och ”Jorden”, ur ”Spanien i mitt hjärta” i urval & översättning av Thomas Almqvist)
* * *
#53
Spegelbild: När jag åter blir barn
har jag skjutit dem till tystnad
med skrattsalvor av bly.
Spegelbild: Därefter drev jag
ekpålen genom deras ihåliga bröst
när jag åter blir barn.
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Sesam” och “Sång under tårar”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#54
Vättern viker varsamt vågor längs hamnpromenaden
där jag varit avklädd sedan födelsen.
Jag kastar min skugga raklång över ytan
och sköljer vägen ur ögonen.
Ett stim spigg rör sig som kvicksilver,
en enda kropp i rörelse.
Flygande knivblad skär ytan blixtrande,
tiden som hämtar luft, snappar vid ytan, glimmar, glöder.
Jag simmar på rygg, som om jag väntar,
bortom mångatan som jag tidigare sökte.
(Efter läsningen av Dámaso Alonso ”Det var en flod som de kallade Charles” ur ”Generation 27!” urval & tolkning av Anders Cullhed)
Stefan Albrektsson Poesi 