#115
Vad är du, mänska?
Ett kanske.
Ett vet jag:
Jag har gått i dessa skor.
Jag vet inte
hur jag hamnade här.
Jag vinkar
åt min egen spegelbild,
den vinkar tillbaka.
Dessutom,
ett vet jag ytterligare:
Kanske.
(Efter läsningen av León Felipe ”Självbiografi” och Blas de Otero ”I början”, ur ”Spanien i mitt hjärta” i urval & översättning av Thomas Almqvist)
* * *
#116
att bläddra bland rönnbär
varför blir snö
röd utan vitt
att vända löv
hur djupt sjunker stjärnor
ut över vattenytan
att räcka till
som rotad törst
och rävens brand
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Klockan nio” och “Nattens tistel”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#117
Det är i allmänhet
mest synd om mig.
Evolutionens smärtpunkt
brister när det är min tå
det handlar om.
Och reptilen som ligger
varsamt invecklad
under skallbenet väser
när det handlar om
min punkterade cykel.
(Efter läsningen av Viciente Aleixandre ”Mänsklig röst” ur ”Generation 27!” urval & tolkning av Anders Cullhed)
Stefan Albrektsson Poesi 