Poesiutmaning #115-117

#115

Vad är du, mänska?
Ett kanske.

Ett vet jag:
Jag har gått i dessa skor.
Jag vet inte
hur jag hamnade här.

Jag vinkar
åt min egen spegelbild,
den vinkar tillbaka.

Dessutom,
ett vet jag ytterligare:
Kanske.

(Efter läsningen av León Felipe ”Självbiografi” och Blas de Otero ”I början”, ur ”Spanien i mitt hjärta” i urval & översättning av Thomas Almqvist)

        *    *    *

#116

att bläddra bland rönnbär

varför blir snö
röd utan vitt

att vända löv

hur djupt sjunker stjärnor
ut över vattenytan

att räcka till

som rotad törst 
och rävens brand

(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Klockan nio” och “Nattens tistel”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)

        *    *    *

#117

Det är i allmänhet
mest synd om mig.
Evolutionens smärtpunkt
brister när det är min tå
det handlar om.

Och reptilen som ligger
varsamt invecklad
under skallbenet väser
när det handlar om 
min punkterade cykel.

(Efter läsningen av Viciente Aleixandre ”Mänsklig röst” ur ”Generation 27!” urval & tolkning av Anders Cullhed)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close