#124
jag hoppas
som gnistor kastar sig ur elden
efter att jag har sett
tigern slå den flämtande dagen
jag hoppas att bron
kollapsar om morgonen
eftersom historien är en lång middagssittning
där låtsaskungen äter av alla rätter
jag hoppas som mygglarver
kläcks och blir färdiga flygfän
att livräddare håller mörkräddare i handen
då vi går mot hamnen
(Efter läsningen av Blas de Otero ”I namn av Spanien” och ”Trohet”, ur ”Spanien i mitt hjärta” i urval & översättning av Thomas Almqvist)
* * *
#125
Tiden exploderar som ett skogstroll.
De tolv dansarnas oro
upplöser danskompaniet.
Den vita manegen töms
och visarna pekar
rakt ut i alltid.
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Klockans eko” och “Den första och sista meditationen”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#126
Jag såg en gång en tavla;
lätt som en sång över äng.
Långt in stod en lillgammal en,
ett silvergranspar och en björktjej.
Längtan var en färgglad ko
som tuggade vår
grästuva efter grästuva
i allt vidare cirklar,
som ett bevis för att Rilke har rätt.
(Efter läsningen av Viciente Aleixandre ”Udda” ur ”Generation 27!” urval & tolkning av Anders Cullhed)
Stefan Albrektsson Poesi 