Poesiutmaning #124-126

#124

jag hoppas
som gnistor kastar sig ur elden
efter att jag har sett
tigern slå den flämtande dagen

jag hoppas att bron
kollapsar om morgonen
eftersom historien är en lång middagssittning
där låtsaskungen äter av alla rätter

jag hoppas som mygglarver
kläcks och blir färdiga flygfän
att livräddare håller mörkräddare i handen
då vi går mot hamnen

(Efter läsningen av Blas de Otero ”I namn av Spanien” och ”Trohet”, ur ”Spanien i mitt hjärta” i urval & översättning av Thomas Almqvist)

        *    *    *

#125

Tiden exploderar som ett skogstroll.
De tolv dansarnas oro
upplöser danskompaniet.

Den vita manegen töms
och visarna pekar
rakt ut i alltid.

(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Klockans eko” och “Den första och sista meditationen”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)

        *    *    *

#126

Jag såg en gång en tavla;
lätt som en sång över äng.
Långt in stod en lillgammal en,
ett silvergranspar och en björktjej.

Längtan var en färgglad ko
som tuggade vår
grästuva efter grästuva
i allt vidare cirklar,
som ett bevis för att Rilke har rätt.

(Efter läsningen av Viciente Aleixandre ”Udda” ur ”Generation 27!” urval & tolkning av Anders Cullhed)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close