Poesiutmaning #157-159

#157

Drottning Omma sörjer otröstlig den förolyckade
Ringbergabusen; tårarna blir till dimma
och om vintern istappar i Rödgavles grotta.

Tusentals år senare vaknar vi
som fältbiologer i ett fruset tält
med rimfrost i innertaket.

Ligger jag helt stilla
hör jag en älg andas
kristaller i granmörkret.

Och jag vet att stjärnhimlens alla ögon
är riktade mot tältöppningen.
På marken vilar en berguvsfjäder.

(Efter läsningen av Carlos Bousoño ”Den kastiljanska byn” och ”Den kastiljanska slätten”, ur ”Spanien i mitt hjärta” i urval & översättning av Thomas Almqvist)

        *    *    *

#158

Putte-skit (vars far var stans dödgrävare)
har spelat luftgitarr (alltid Gary Moore),
vi andra sniffar lim till tystnaden (tyst).
Hallucination: Ur lampan faller (faller)
– oändligt oändligt sakta sakta (sakta) –
det sista ljuset som ett dammkorn (ner)
mot det schackrutiga toalettgolvet (ner)
och landar 
                      ljuset 
                               på 
                                    svart 
                                           ruta 
                                                 är  
                                                   det 
                                                     över
                                                         .

(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Minnesbön” och “Det sista ljuset”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)

        *    *    *

#159

i ett av rummen låg en huggorm i en burk formalin
vakna lador
spända skyltar
skelögda lampor
rotlöst kortspel 
jag kliver ut
med pappersdraken

du drar in några kronor till alldeles för dyrt kaffe
hård i magen
klämmer du fram
krystade eufemismer
och lovordar
utan täckning och
oregelbundna revben

rättare och rätare linkar halta i rätt tråkiga led
visar det sig att han är en sån 
som slickar sig
på tummen innan
sidorna vänds
och ger ett bottennapp
till ömklig tröst

(Efter läsningen av Gerardo Diego ”Hjältedikt” ur ”Generation 27!” urval & tolkning av Anders Cullhed)