Jag har den stora glädjen att sitta med Magnus R Lindgrens purfärska diktsamling ”Inbillningsfrisk” framför mig. Tidigare har jag, med stor behållning, läst hans ”Om det inte hänt hade jag inte blivit”. Den nya boken är fint formgiven och dess omslag pryds av ett abstrakt spännande foto.
Liksom i den tidigare ”Om det inte…” rör det sig här om dikter som håller sig nära det vardagliga varandet. En vardag där det faktiskt är riktigt skönt att
emellanåt drabbas
av känslan av
att
vara ganska normal
och jag tycker att författaren infriar detta löfte i denna samling. Jag vaggas och bäddas in i dessa dikter. Här bjuds konkretion och direkt närvaro i både språk och bildspråk, långt från surrealistiska explosioner eller metaforfrosseri. Under den behagliga läsningen hade jag någon gång önskat fler överraskande och omskakande vändningar; att några kurvor togs med alltför hög hastighet; att det kom en meteor från ingenstans och välte omkull köksbordet; att någon drog undan vardagsrumsmattan under fötterna på mig; ja, att normaliteten hade blivit lite galen emellanåt och ställt sig på tå och galt som en illröd tupp. Men detta säger väl mest något om mina egna poetiska preferenser…
Bokens första avdelning, efter en inledande prolog, bjuder på ett antal haikus. Här tycker jag särskilt mycket om en haiku som har en överraskande udd som öppnar en hel icke uttalad historia både innan och efter det att haikun avslutats:
Fallna i hallen
barnens regnvåta kläder,
varannan vecka.
Avdelning två till fyra innehåller dikter omkring det (åtminstone det relativt) alldagliga livets lunk, stillsamt betraktande funderingar och reflekterande över det nära livet, över vädret, över relationer, över byggprojekt. Dikternas språk är tilltalande; det känns som om jag stod inför författaren och lyssnar till dennes tankar över högt och lågt. Jag nickar igenkännande många gånger under läsningen. I dikten ”Herrljunga 06:45” tycker jag att Magnus lyckas ge mig den perfekta blandningen av vardag och små överrumplande infall. Här reser diktjaget ”baklänges mot gryningen” och förlorar sig i en mantrameditation ”någonstans mellan Alingsås och här”. Författaren väcks plötsligt av Jerry Willams ”och det stora vemodet som rullar in” och upptäcker sig vara ”i huvudsak densamme. Alltjämt. Det får vara gott nog”. Magnus R Lindgrens bok lämnar mig efter läsningen kvar i min egen vardag – och det är som sig bör – med väntande elever i korridoren och kaffet som kallnat i kaffemuggen. Och ja, visst får det vara gott nog. Verkligen!
Jag rekommenderar således Magnus R Lindgrens ”Inbillningsfrisk” (och även de tidigare samlingarna) å det varmaste! Köp den (dem) hos de stora distributörerna (Bokus, Akademibokhandeln, osv) eller direkt från det lilla fina förlaget Lea Libri.
Stefan Albrektsson Poesi 