#169
Du säger att du drömmer
att du ser dig själv
berätta om en dröm i drömmen.
Det finns många lager på löken.
För egen del har jag kört bil
utan att behöva hålla i ratten –
då jag greppade den
förlorade jag kontrollen.
Jag har dessutom dykt
lodrätt ner i havet så djupt
att jag kom upp ur ytan på andra sidan –
det finns många lager på löken.
(Efter den älskade ”Spanien i mitt hjärta” har jag valt Wisława Szymborskas ”Aldrig två gånger” i urval & översättning av Per-Arne Bodin och Roger Fjellström. Dikt efter ”Världen kunde vi” och ”Lovsång till drömmarna”)
* * *
#170
Här är slutet av början –
som speglingen i rutan
och den där gubben jag
knappast känner igen längre.
Jag skulle vilja säga dig:
Du vet väl att du försvinner
om jag tar ett litet steg åt sidan?
Och jag vet att spegelbilden
svarar med tystnad
långt innan båda är borta.
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Söder” och “Öster”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#171
Som på en given signal faller skogen i sömn
och stjärnhimlen vecklar ut sin perforerade svärta.
Över denna scen trålar månen,
detta drömmande nyckelhål
varigenom skogen sträcker sina händer,
och fångar natten i ett stort fiskenät innan dagning.
(Efter läsningen av Emilio Prados ”Trogen nocturne” och ”Förvandling i natten” ur ”Generation 27!” urval & tolkning av Anders Cullhed)
Stefan Albrektsson Poesi 