#199
Regnet, ihålligt, häller ner och ljuset
förmeras genom dropparnas prisma,
ger det en mjuk glöd.
Händelser som varit
kommer inte åter,
men kan förfölja göraren.
Din tanke ställer sig upp,
talar framåt som en enda;
Detta ska vi minnas
när allt kommer omkring
och gravarna vänder sig mot soluppgång.
(Efter läsningen av Wisława Szymborska ”Tacksamhet” och ”Oväntat möte”, ur ”Aldrig två gånger” i urval & översättning av Per-Arne Bodin och Roger Fjellström)
* * *
#200
Kråkorna spatserar i munkkåpor,
klosterlöften och stor uppståndelse,
på väg från sovcellerna till refektoriet
där kråkornas glädje är en bit bröd
sliten mellan klo och näbb i dimman.
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Gökens andra nattsång” och “Den sista nattsången”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#201
Jag ställer mig inte i någons kö
för att veta om det duger.
Jag tillber inte askan
utan håller elden vid liv
genom att böja mig och andas.
Dessa ord är ett långt skiljetecken.
(Efter läsningen av Manuel Altolaguirre ”Det är ingenmanslandet” och ”Tomrum” ur ”Generation 27!” urval & tolkning av Anders Cullhed)
Stefan Albrektsson Poesi 