Poesiutmaning #220-222

#220

Det kom ett brev som en fågel,
bar ett minne med doften från en jordkällare,
kall, syrlig och järnrik,
med tålamodet hos en sten.

Orden som skrivits på kraniets panna:

Det jag är
kommer du också att bli.
Det du är
har jag själv varit.

Bokstäverna rör sig i benhusets mörker.

Vi vet – men talar
sällan klarspråk.
Alla tankar som virvlade här inne,
likt drömmar som drar förbi ditt ansikte,
blir plötsligt helt stilla som ett brev.

(Efter läsningen av Wisława Szymborska ”Ankomst” och ” Dröm”, ur ” Aldrig två gånger” i urval & översättning av Per-Arne Bodin och Roger Fjellström)

        *    *    *

#221

Verkligen?
Dags att gå?
Redan?

Vi som hade det
så trevligt…
…tänka på refrängen.

Det är en dag i morgon
också…
…som duvorna säger:

Adjö, adjö, adjö, adjö.

(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Festens skymning” och “Variation – Drill”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)

        *    *    *

#222

Lita på ljudet och räds inte
klyschorna, utan fri som ett vilt djur, skygg
som en bondkatt och berörande som ett spädbarn,
följer jag doftspåren noggrant.

Jag sprätter i väg bokstäver likt en hund
som rättar till det den just uträttat.
Det är på detta sätt jag binder världen
till en lyktstolpe.

(Efter läsningen av Pedro Salinas ”Underwood girls” och ”Du lever alltid…” ur ”Generation 27!” urval & tolkning av Anders Cullhed)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close