#304
Trettio år är ett ögonblick.
Ibland kliver ett spöke fram
ur skuggorna i staden
jag lämnade för länge sedan.
Det tar gestalt i takdropp,
en nattfrost som försvinner,
en katt som slinker om hörnet,
ett minne som glider mellan fingrarna,
en sång som tonas ned till tystnad.
(Efter läsningen av W.S. Merwin ”Snöfall” och ”Pennorna”, ur ”Vykort från Maginotlinjen”, översättning Ö. Sjöstrand, L. Söderberg, T. Tranströmer och J. Östergren)
* * *
#305
Att vara vaken.
Den stora frågan viker
inte bort blicken.
(Efter läsningen av Wisława Szymborska ”Vakan”, ur ”Nära ögat” urval och översättning Anders Bodegård)
* * *
#306
vi ljusfyllda
kluvna stenar
skiner inifrån
rinner ut ljus
vi tycks dö
halva tills hela
dagen visar
sitt verkliga ansikte
samlar till ett
(Efter läsningen av Pablo Neruda ”Ur Slut på festen IX” och ”X” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)
Stefan Albrektsson Poesi 