Översättandets glädjande vånda – och att stjäla några sockerkorn från slottet

Poeten Robert Bly[1] hävdar i en intervju med Bill Moyers att “översättandet av poesi är ett sätt att stjäla socker”,[2] och han skriver i sin dikt “Stealing Sugar from the Castle”:

Jag bryr mig inte om att du säger att jag kommer att dö snart.
Till och med i klangen av ordet dö hör jag
ordet du som är början på varje mening av glädje.

“Du är en tjuv!” sa domaren. “Låt oss se
dina händer!” Jag visade mina valkiga händer inför rätten.
Min dom blev tusen år av glädje.[3]

Denna dikt (som består av sex strofer i Blys egen variant av ghazal) är fylld av korn som Bly stulit från sockerslottet. I de två avslutande stroferna använder han dubbeltydigheten i ordet “sentence” (“mening”respektive “dom”). Tyvärr lyckas jag inte hitta någon lösning på detta i min översättning. Och denna vånda över att inte lyckas att översätta “allting”blandas ideligen med en känsla av att översättarens dom, trots allt, blir “tusen år av glädje”. Översättandet är sannerligen en lärorik och glädjande vånda!

Jag vill här dela med mig något av denna glädjefyllda vånda genom några av mina egna noteringar och funderingar omkring mitt översättningsarbete av två tematiskt liknande dikter: Sylvia Plaths “The Hangin Man”respektive John Wieners “Two Years Later”.

* * *

 

Den hängde

Nån gud grep tag i mig och lyfte mig i håret.
Jag stektes i hans blåa ström som en ökenprofet.   

Likt en ödlas ögonlock försvann nätterna fort:
En värld av kala vita dagar i en nyanslös ögonhåla.  

En gamaktig leda nålade upp mig i trädet.
Om han vore jag, skulle han göra det jag gjort.

The Hanging Man 

By the roots of my hair some god got hold of me.
I sizzled in his blue volts like a desert prophet.

The nights snapped out of sight like a lizard’s eyelid:
A world of bald white days in a shadeless socket. 

A vulturous boredom pinned me in this tree.
If he were I, he would do what I did.

Sylvia Plaths (1932 – 1963) dikt “The Hanging Man” återfinns i samlingen “Ariel”.[4]  Troligen har dikten sin upprinnelse och bakgrund i ett av hennes tidigare självmordsförsök och påföljande elchockbehandling. Hon försökte begå självmord flera gånger, och “lyckades”tyvärr till slut, blott 30 år gammal. 

Förutom denna övergripande bakgrund tror jag att dikten innehåller ytterligare två viktiga allusioner. Dels titelns koppling till Tarotkortet “Den hängde”. Detta kort har olika betydelser, tex att känslomässigt vända sig inåt och därigenom nå upplysning. Dessutom finns det troligtvis paralleller till Shakespeares “Stormen”, där Prospero befriar luftanden Ariel då hon fängslats i ett träd av häxan Sycorax. Ariel förblir dock fängslad av Prospero fram till dess att hon slutligen friges och löses upp i luften.

Det första jag fängslades av vid läsningen var Plaths starka metaforiska bilder och den rika klangvärld (assonanser och allitterationer osv) som dikten innehåller. Som hon själv sade angående dikterna i samlingen var de “written for the ear, not the eye: they are poems written out loud”.[5]

Det som fick mig att vilja försöka översätta dikten var hennes oerhört subtila rimfläta. Själv upptäckte jag den först efter några omläsningar. Jag älskar hur de liksom klingar in i varandra, AB CB AC, utan att göra alltför stort väsen av sig. Detta rimsmide lyckas jag inte riktigt överföra till svenska, det är “close, but no cigar”.

I översättningen försökte jag, så långt som möjligt, fånga originalets allitterationer och assonanser som tex “god got” – “gud grep”. Första radens 5 o‘n försökte jag byta mot 5 g‘n osv. Det är ett ständigt kompromissande.

Jag använde ordet “frästes” i översättningens tidigare stadier i förstastrofen på grund av dess ljudlikhet med “sizzled”. Men jag övergav det senare på grund av de oönskade referenserna jag fick till katter och trähantverksarbete! Jag valde “stektes” på grund av klangljudet – ordet har i mina öron stekflottssprättande konsonanter, vilket ju inte riktigt stämmer med hennes något stillsammare ordljud. Omvänt blev förhållandet med svenskans mjukare klingande ”ström” och hennes kantigt hårda ”volt”.

Min förståelse av tredje radens “bild”är att det är ödlans ögonlock som försvinner i en otroligt snabb blinkrörelse (likt en slutare i en “vanlig”kamera). Tyvärr lyckas jag inte få med nyansen i “socket”som ju kan betyda både “eluttag”och“ögonhåla”.

Orsaken till mitt val av “nyanslös” (i stället för “skugglös”, där“shade”har betydelsen av både “skugga”, “persienner”och “nyans”) är att jag i min läsning “ser”ordet “shadeless”som de mjölkvita ögongloberna hos en blind.

Sylvia använder tre ökenreferenser i dikten: profeten, ödlan och gamen. Jag valde “gamaktig”framför “gamlik” utifrån stavelseantal. Jag försökte över lag följa hennes rytm/stavelseantal så nära det gick. Men svenskan får i princip alltid fler stavelser än engelskan. Glädjande våndor och kompromisser. 

* * *

 

Två år senare 

Chockens ihåliga ögon förblir
eluttag utbrända inuti
      hjärnan.                      

Människors skönhet försvinner aldrig
utan kör en blå bil genom
                                                 stjärnorna.

Two Years Later (John Wieners, 1934-2002)

The hollow eyes of shock remain
Electric sockets burnt out in the
           skull. 

The beauty of men never disappears
But drives a blue car through the
                                                              stars.

Two Years Later” är hämtad från diktsamlingen “Ace of Pentacles” (1964). John Wieners (1934 – 2002) var en av de mindre kända (om än långtifrån okänd) beat-poeterna. 


Som alltid vid översättning är det omöjligt att fånga de snyggaste och subtilaste nyanserna. Innehållet i dikten är inte så svårt att lista sig till: en beskrivning av elchocksterapi och dess effekter. Bilderna är klockrena och kommunicerar tydligt, utan att för den skull falla in i övertydlighet. Wieners hade själv genomgått elchockbehandling under en tid på mentalsjukhus 1960. Som jag noterat tidigare tangerar Wieners dikt Plaths “The Hanging Man” både tematiskt och bildligt.[6]

Utöver det välarbetade bildmaterialet jobbar Wieners både med det grafiska upplägget av dikten genom ”fördröjandet” av det avslutande ordet i varje strof. Det som fascinerade mig mest vid läsningen var hur Wieners bryter “förväntade” rim: “remain” blir inte “brain” utan det betydligt “dödare” ordet “skull”, och “disappears” blir inte “ears” eller “fears” utan vänder i stället rakt ut i rymden med det ljudliknande “stars”. Jag tycker det är otroligt effektfullt skrivet, välgenomtänkt och förstärker diktens innehåll och ger dessutom en kärleksfull värme i den brinnande elchockskylan.

Ytterst lite av detta lyckas jag fånga i översättningen. Nåja, “ordfördröjningarna” går ju att göra rent grafiskt, men icke-rim-effekten funkar inte. Några småeffekter uppstår ändå som en slags bieffekt i svenskans “eluttag utbrända inuti” med alla sina “ut” och “in”vilket fångar något av originalets “out in”, och sistastrofens “stjärnorna” ljudassocierar till “hjärnanJag vacklar fortfarande över om jag ska använda “skallen”i stället för “hjärnan”, för att bevara Wieners nästan-allitteration i “skull”- “stars”.

Trots det ständiga kompromissandet och den frustrerande våndan i översättningsarbetet är den bestående effekten av arbetet vanligtvis en tusenårig glädje! Att små små sockerkorn dessutom dykt upp i mitt eget diktandes valkiga hand gör bara glädjen ännu större!


[1] Robert Bly har varit en flitig översättare och introduktör till engelskan. Han har bla. översatt Tranströmer, Ekelöf, Martinson, Neruda, Machado, Rilke, Trakl, mfl.

[2] http://www.pbs.org/moyers/journal/08312007/transcript1.html

[3] Detta är en del av min egen översättning. Hela dikten finns dessutom i en annan översättning av Bo Gustavsson och Magnus Ringgren i Robert Bly, ”Min dom blev tusen år av glädje” (Edition Edda, 2008).

[4] Den första utgåvan kom ut 1965. Hela samlingen “Ariel”finns i svensk översättning av Jonas Ellerström och Jenny Tunedal och utgiven på Ellerströms förlag 2012.

[5] Radiointervju i BBC, december 1962. Citatet återfinns i appendix i “Ariel: Restored Edition” (2007, s 195).

[6] Frågan ”vem som var först” och/eller om de läst och inspirerats av varandra har jag inte lyckats utröna.

4 reaktioner till “Översättandets glädjande vånda – och att stjäla några sockerkorn från slottet

  1. Snacka om utförlig lyrikanalys. Mitt litteraturvetenskapliga hjärta slår extra snabbt när jag ser din utförliga och nyanserade analys. Jag tycker du motiverar dina översättningar väl och du visar på hur de språkliga nyansskillnaderna ibland kräver extra grova tag för att inte göra originalet en otjänst. Har du läst littvet vid universitetet?

    Jag ska kolla in din senaste dikt när jag får tid över. 🙂

    Gilla

    1. Tack så jättemycket Henke!! Nix, jag har inte pluggat litteraturvetenskap, men läst kopiösa mängder iaf (dock inte så mycket specifik litt.vet.). Sållade ordentligt med analysdetaljer och rabbit trails – det finns många att snurra iväg i – i denna innan publicering.
      Och som sagt det är en glädjande vånda att översätta! Har du översatt något för egen del?

      Allt gott!
      Stefan
      -som ha några dagar kvar av intensivt musicerande.

      Gilla

      1. Översättning har jag aldrig gett mig på. Jag kan inte påstå att jag är världsbäst på engelska. Uttalet är bra och jag rör mig som fina fisken i den anglosaxiska världen, men jag sitter inte och läser Walt Whitman på originalspråk utan att då och då stöta på patrull. Jag har dock varit inne på om jag skulle översätta John O’Briens ”Leaving Las Vegas” (boken som filmen med samma titel baseras på. Regisserad av Mike Figgis och med Nicholas Cage i huvudrollen. Han fick sin Oscar för den filmen. Och Figgis står dessutom för filmmusiken. Ett måste för jazzlovers som du:) Bara älskar boken och filmen.

        Gilla

  2. Åhh, tack för film/boktips!! Har aldrig hört talas om filmen/boken (skämskudde ; ) Ska kolla om jag kan finna den/dem någonstans! Testa att översätta något lite ”lättare” poesi än Whitman ; ) – nåt kort och ”tydligt”, det är verkligen givande (man kommer liksom ”in i huvudet/hjärtat” på poeten). Jag har tom. översatt en Rilke från tyskan – trots att jag näppeligen kan någon tyska, och även någon Vallejó från spanskan utan några vidare spanskakunskaper…

    Hörs!
    Stefan

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close